Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rådhusklockan slog tio.
Ljusen i flickrummet på Matildenro släcktes. Frida låg
och stirrade vaken, hon kände sig så upp-pratad, att hon
kunnat fortsätta hela natten.
Om hon bara varit ensam — då skulle hon tänt lampan,
många ljus — och låtit linnet glida ned och betraktat sin vita,
vackra kropp — den var vacker! barmen som stod så hög och
rund, asch, hon visste nog —
Vad tjänade hela härligheten till? Något flammade till
i henne — från det allra värsta gick det över till det allra bästa,
lyste och brände, än som en glödande feber, än lugnare, vackert,
knappast jordiskt och mycket ljuvt. Hon låg där och riktigt
kände hur det vägde mellan båda. Som om det fula på något
sätt kunde bli mindre fult genom att tala öppet om det, inte
alldeles som tankarna voro, förstås, förbättrat lite, men ändå
ditåt — satte hon sig häftigt upp och ropade:
— Inez! —
— Vad vill du? systerns röst lät sömndrucken.
— Jag kysste Magnus Groth i planteringen. — Du är splitt
galen, Frida. — Ja, jag ljuger — men Lennart Löving kysste jag
en gång när han var i sjätte övre, det är sanning. Och
Magnus ska jag kyssa, jag ska. Han får skojas upp, han är
en tungus.
— Usch vad du sätter ihop, det är riktigt hemskt. — Ja
men tycker du inte han ser bra ut, Inez? — Jag vet inte, han
är bestämt egenkär.
— Karlar ska tycka att de är något, annars är det strunt...
Inez — somna inte! Vet du att min mamma är det finaste och
vackraste på jorden?–––Inez? Frida ruskade henne. — Vet
du, jag ville ha ett litet barn — svart med långa svarta
ögonhår men blå ögon, å vad jag skulle hålla av det... Sov inte,
Inez — jag kan inte vara ensam, då blir jag vansinnig — du
ska få höra något förfärligt: det finns folk som tror att Gertrud
är Hellmans eget barn.
Men Inez sov för djupt att väckas även av det värsta,
som kunde hittas på.
— Med dig kan man då aldrig ha trevligt, sömntuta där —
Tänk om mamma och pappa vetat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>