Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O
1-—3––––––——–––––––-—■— ■■-■"■ —––——
hon nu var över fyrtio år ocli tämligen bastant och fet, kunde
hon inte märka, att denna skönhet avtagit. Tvärt om fann
hon, att fylligheten förlänat den ökade behag, och hon
försummade aldrig ett tillfälle att fortfarande låta den göra
uppseende. Detta hade nu senast skett på en bjudning för fjorton
dagar sedan, och vart man kom fick man höra talas om moster
Amalias hals och armar, fastän de den gången ändå varit
ovanligt mycket beklädda.
Det var riktigt genant.
Nå, grosshandlaren kunde inte annat än medge, han också,
att det var litet otrevligt. Men plötsligt klarnade Cecilia upp.
Hon hade hittat på ett sätt att undvika halsen och armarna,
ett mycket enkelt och bekvämt sätt. Det var bara det, att
när Rudolf kom upp och bjöd, skulle han framhålla, att det
endast var en liten tillställning i all anspråkslöshet, och att
hon på inga villkor finge komma med några pretentioner.
Han kunde också gärna säga något om, att de inte hade så
god råd och att rummen voro för små för att man skulle kunna
ha många gäster på en gång.
Det verkar alltid angenämt, när nygifta människor låta
enkla och anspråkslösa.
Klockan halv åtta var det redan tänt överallt i våningen,
och Cecilia gick omkring och såg efter om allt var i ordning.
Till slut ställde hon sig framför salongstrymån och mönstrade
sin egen lilla behagliga gestalt, omsluten av en spetsprydd,
lilasfärgad ylleklänning med långt släp. Och hon fann allt
ganska gott.
Då ljöd den första ringningen.
Hon vände sig om och lyssnade för att höra vem det
kunde vara, som var så precis. Men med detsamma
tamburdörren öppnades och hon förnam röster därute, fick hon en
liten smula hjärtklappning.
Det var moster Amalia. Yad skulle det betyda att hon
kom så tidigt, hon som annars alltid brukade vara bland de
sista? — Ah, hon hade verkligen tagit det för vardagslag!
Cecilia blev på en gång nöjd och litet rädd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
