Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ge akt på hur förskrämd den lilla snickarfrun stod och tittade
på pengarna i sin öppna hand.
Hennes första tanke var att springa efter den bortgående
för att lämna igen dem och bekänna hela den sorgliga sanningen
med pantkvittot som hon på goda skäl misstänkte att inga
kronor i världen skulle kunna skaffa tillrätta, eftersom hon
rivit sönder det och kastat bitarna på gatan strax efter sedan
hon fått det i sin hand. Men hur det var, så kom hon sig inte
för. ”Den som vinner tid, vinner allt,” var hennes valspråk.
Och så började hon fundera på om det inte skulle kunna
vara möjligt att pressa fram någonting ur sin mans
penningpung, så att hon kunde göra en liten avbetalning och visa sin
goda vilja. Det skulle kanske rädda situationen.
När hennes man kom hem på kvällen vågade hon
emellertid inte säga någonting, emedan han var vid dåligt humör.
Och ehuru hon var förfärligt rädd för att häradshövdingens
fru ett, tu, tre skulle uppträda på skådeplatsen, lät hon även
morgonstunden gå utan att tala med honom. Men på
middagstimmen, sedan han ätit och var mätt och belåten beslöt hon,
driven av ångest, att göra ett försök.
”Hör du, Persson,” började hon, ”du får allt ge mig en
femma te kläder åt barnen.”
Persson svor naturligtvis till.
Pengar igen! Han hade inte sett att det gick nå’n nöd
på barnen.
Jo, det gjorde det visst, det. Och hon räknade upp än
det ena och än det andra, en hel lång ramsa, medan han gick
och visslade för att slippa höra, och sökte runt omkring
rummet efter en kam att göra sig fin i håret med.
”Har man sett på självaste!...”
Under sitt letande hade han kommit att lyfta på
byråduken, och därinunder gjorde han helt oväntat det sällsamma
fyndet av tre kronor.
”Här har du ju pengar, vet jag!”
Hon blev alldeles mörkröd i ansiktet men förklarade
frankt, att det var sparpengar, som hon fått ihop med mycken
möda och besvär, och de förslogo i alla fall icke till det hon
måste ha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
