Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i:*––––––——––––––––––––––––––––-f
Jane Gebnandt-Claine
Det vågade hon icke för Josiah och hans moder. Hon
reste sig upp och tog vägen åt tältvagnen till — den våta
sanden behöll märkena av hennes fötter, och hon vände sig
ofta om och betraktade dem. Men i det hon gick förbi
klipporna, började hon darra. Hon hörde steg. Det var hennes
trolovade som kom. Han hade sin bössa över axeln, och
hottentotten följde honom, beväpnad som han.
”God afton”, ljöd det i stillheten, och då måste jungfrun
stanna. Hon gjorde det tveksamt med högra handen utsträckt
framför sig. Josiah grep den och såg bort, men han hade
märkt, att hans brud var skön den kvällen; hennes ögon lyste,
och den lilla halsen var vit som snö.
Tjänaren fick tecken att gå hem med jaktbytet, och de
följde honom, bägge tysta. ”Du håller dig nere vid stranden,
du”, sade den unge boern till sist. Han fick icke annat genmäle
än ett enstavigt: ”Ja.”
Om en stund återtog han: ”Jag ser dig aldrig.” Och som
hon icke visste, vad hon skulle svara, sade hon ingenting.
Dunkla makter rörde sig inom honom. Han kunde brutit
ut i besynnerliga ord: ”Du är frisk, dina kinder rundas, du
går, vart du vill. Du kan tåla och lida en hustrus bördor,
och du är min, min, min.”
Men han sade intet — tvärt, besinningslöst slog han
armen om hennes midja och kysste henne.
Hon fick icke ett ljud över sina läppar — hon strök blott
hans kyss från sin mun.
Han gick tätt inpå henne med knutna händer: ”Jag
kunde döda dig”, sade han.
Men jungfrun såg icke på honom, hennes ögon stodo
vidöppna mot osynliga rum: ”Det kan du”, svarade hon med
låg stämma.
Då lät han sina höjda händer falla: ”Akta dig”, mumlade
han mellan sammanbitna tänder.
Flere ord växlades icke mellan dem. Hon gick darrande
vid hans sida och steg tyst upp i vagnen och fram till sin bädd.
Det var redan sent, den gamla sov, men jungfrun låg och
stirrade ut i natten. Hon lyddes på Josiah, som kastade sig
av och an i sömnen, och hon hadc ännu icke slumrat in, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
