Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såg o de något? Var det möjligt, att en människa kunnat
störta dit ned?
”Baas — Baas!” kallade tjänaren, ock modren ropade:
”Josiah!” Det förnams ett ljud — ett mummel, som tycktes
komma från jordens innandömen. Den lilla jungfrun föll på
knä. Hon pressade känderna för öronen, ock dock körde
kon: ”För Guds barmkärtigkets skull, gör ett slut... Sikta
rätt! Jag kan inte röra min rygg — mina ben––-”
Och modern svarade: ”Josiah, min son”... Hon tog
tjänarens bössa, hon lade an; det ljöd ett skott... Sedan var
allting tystnad. Hottentotten lutade örat till stenarne och
låg ett par minuter och tyddes. ”Det är slut”, sade han, ”Baas
är död.”
Den lilla jungfrun kade rest sig upp och gått fram till
Josiahs mor; kon höll båda händerna om sitt huvud — rörde
vid tomheten därinne: ”Skjut mig”, bad hon milt. ”Döda
nu mig. Jag skall stå stilla.”
Den gamla kvinnan förstod henne icke, märkte henne
icke. Hon stod ännu upprätt, och hon utbrast som den
gudsmannen Job: ”Herren gav och Herren tog, välsignat vare
Herrens namn.” Nu ägde hon blott döttrar. Gud hade velat,
att hon med egna händer skulle lykta sin ende återstående
sons liv. Och Han gav henne kraft att vandra hem över bergen.
Hon gick sluten och talade med den Allsmäktige, men när hon
nådde tältvagnen, var hon allena med sin tjänare.
Den lilla jungfrun hade blivit efter vid stranden. Hon
såg icke de andra och sökte icke hinna dem. Hon hörde
vågornas röster. Med ett tyst, betaget skratt gick hon ned till
stenarne och ut i havet.
* * *
HAN ÄR SVART ELLER MOREN I VENEDIG.
Det var en gammal ätt de Saint-Aymourerna, de hade
kommit till Mauritius med La Bourdonnais och rått om La
Savanne under mer än ett sekel, och om man sökte över ön
med ljus och lykta, hittade man icke en stamtavla som deras.
Det stucko de heller icke under stol med, de gamla damerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
