- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
137

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han är svart

ser man, hur det går med de där färgade, hur farligt det är,
det blodet, hur förrädiskt... Och hon var blondare än någon
av flickorna i klostret, vitare än alla döttrar av oblandade
gamla familjer — som en svanehamn var hon med ljusbrunt
hår och blåa ögon, men hennes mormors mor hade haft kulört
påbrå, och sådant hämnar sig. Vare det nog sagt, att barnen,
hennes barn, blevo svarta som små negrer.

Hippolyte de Saint-Aymour nämnde aldrig hennes namn
— att tänka kunde man ju icke förbjuda honom, men om han
gjorde det, var det på ett så urblekt sätt, att icke ens hans
mor skulle haft något att säga. Det hade dock gått femton
år utan att hon kunnat tala med honom om giftermål, men
på senare tiden hade han blivit foglig i detta stycke som i
allt. Han var till och med närvarande, då det överlädes mellan
damerna, om man skulle underhandla med de Rivierres eller
de Nesles, och fast han aldrig rådde varken till eller ifrån,
utan lät allt gå som det ville, var det hans skull, när det blev
avslag. Han tog det icke så nära, han såg bara nedstämd ut,
därför att han kände, att man fordrade det av honom, men
det klack likväl till i honom, när m:me de Chastenay en dag
trädde in i salongen på La Savanne och satte sig mitt emot
hans mor och hans gamla faster och fick fatt i luren och sade,
att nu tvådde hon sina händer — nu hade till och med de
Carteracs sagt nej — kunde man tänka sig maken — Carteracs
de fattiglapparne, som hade fyra fullvuxna döttrar och levde
på ris och curry för att bevara skenet och behålla hästar och
vagn. M:me de Saint-Aymour satt stelnackad och lät det
draga upp till storm, och m:lle Avie hade blivit vit om
näs-borrarne och fått två ränder i hakan — det där om ris och
curry hade träffat en ömtålig punkt... Nog visste hon, att
Désirée de Chastenay inte sagt det för att såra, men det var
väl fler än Carteracs, som fingo göra uppoffringar för att inte
precis bli tvungna att sätta foten på gatan som en simpel
färgad... Nu kunde de ändå se, de kunde se, vad Hippolyte
hade för utsikter på Mauritius––––––

Han stod där så slagen man kunde begära, stackare, och
lade en nypa släckt kalk och pulvriserad areka-nöt in i ett
betelblad och skulle just till att stoppa det i munnen, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free