- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
139

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

©"••...©••...O**.,, •©*•..O-O**...*0*–.• O ’O*•.. O"... O"’.. O

Han är sy art

till Auteuil och lämnade henne till systrarna... Nog kom
den lilla i skola alltid, men, du gode, en sådan bängel det var...
Ful som stryk och bortskämd som en prinsessa. En liten
fräknig rödluva (med tydligt påbrå från det Simska hållet)
som man kunde skratta sig fördärvad åt, när hon började
prata. Såg hon inte allt både möjligt och omöjligt med sina
små ljusblå ögon? Ett pyre på sju år, inte högre än en stövel,
som upptäckte saker och ting i klosterkapellet, vilka varken
de fromma systrarne eller pensionärerna eller Johannes
Dö-paren själv någonsin drömt om. Ty det var nu honom det
gällde. Han stod huggen i sten i en nisch i vänstra sidogången,
och det kunde just icke falla någon in att särskilt fästa sig
vid honom, så undangömd, som han var, men flickungen
stannade med ett ryck och betraktade honom från huvud
till fötter: ”Det är nu också ett sätt att klä sig”, sade hon,
”han är ju naken nästan — en maggördel och ingenting mer.
Det kan vara bra för vildarne i Jardin d’Acclimatation, men
inte passar det sig i kyrkan, inte.” Sådant fäste hon sig vid,
ungen, vem skulle trott det om en sjuåring, men det fick man
då säga, det fanns inte längre några barn. Inte hade hon
varit en ängel i sina dagar, hon, Désirée de Chastenay, det
var väl inte ett skälmstycke, som hon inte varit den första
att finna på den tid hon satt på klosterbänken, men det kunde
hon tryggt påstå, att om hon sett alla kyrkofäderna målade
i paradisdräkt, så skulle hon inte en gång lagt märke till det.

Den lilla Jacqueline — henne fick man hålla öga på och
hon hade nog kommit i rätta händer, stackars liten...
Veckorna gå fort i Paris, men var tredje eller fjärde torsdag hade
m:me de Chastenay ändå funnit tid att hälsa på henne. Och
det måste hon säga, att nog hade den lilla rödluvan givit
systrarna något att tänka på. Första gången kom hon in och
storgrät, därför att de kammat upp håret på henne och för
att ingen trädde kulörta sidenband i hennes små spetschemiser,
men det var ingenting mot vad den vördade modren
berättade, hon skandaliserade hela Maria Himmelsfärds orden.

”Har syster vigselring liksom min lilla mamma, som reste
sin väg?” hade det en dag fallit henne in att börja, och systern
svarade: ”Visst har jag vigselring, lilla barn.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free