- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
140

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

0 -.. O ••..’O-...-O* ...O-0"... 0"*.. O.

*.■ — — .. , . ■ ■■ ....... . 11 »i«

”Är syster gift då?”

”Ja, mitt barn.”

’ Med vem, om jag får fråga?”

”Med den gode guden.”

”Jaså, med den gode guden. Och vår vördade mor, är
hon också gift?”

”Ja, naturligtvis.”

”Med vem är hon gift då?”

”Med den gode guden.”

”Båda två! Jo, det skulle bli en vacker uppståndelse,
om man gifte sig så ute i stora världen.”

Hon hade stått i skamvrån och hållit händerna på ryggen
i två timmars tid och fått ligga på knä på det kalla stengolvet
minst lika så länge, och tack vare denna hälsosamma tuktan,
trodde syster Marie de la Misericorde, som tagit henne under
sitt särskilda hägn att det skulle kunna göras någonting av
henne. Hon lärde sig att säga ”vår högt vördade mor”, när
hon talade om föreståndarinnan, och neg djupt, med sänkta

ögon, för Johannes Döparen... Ack, det trollet––––-inte

hade det väl i alla händelser varit någonting för klostret,
inte, och nog skulle det bli en rolig m:me de Saint-Aymour.

*



Det var som madame de Chastenay brukade säga: allt
stötte på grund emot det komiska på Mauritius. Man hade
skrattat åt gamla frun på La Savanne, därför att hon ville
gifta bort Hippolyte, och nu skrattade man åt den unga,
därför att hon tagit honom. Mer behövdes det icke, det var nog.
Eljes var det ingenting löjligt varken i det hon sade eller det
hon gjorde, hon slog icke så mycket som upp ögonlocken en
gång och yttrade icke annat än ja och nej före sitt giftermål.
Syster Marie de la Misericorde, som gjorde den långa resan
med henne — det hade fallit sig så väl, att hon blivit skickad
till La Réunion — ansåg det vara alldeles tillräckligt för en
ung flicka, och m:lle Avie-Henriette, som tog emot henne,
var fullkomligt av samma mening. Lilla Jacqueline hade nog
blivit litet för strängt ef ter hållen, levat för mycket i
skumrasket kanhända... Hon såg något ljusskygg ut, barnet, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free