Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jane Geknandt-Claixe
sikte... Det var icke utan, att tant Désirée kände en smula
medlidande med henne, men innan hon gick, fann hon det
rådligast att säga ett par ord i enrum åt svärmodern, ty det
var väl ändå, när allt kom omkring, den klokaste av hela
sällskapet... Den där mulatten borde hållas borta från
våningen, och vad magnetiseringen beträffar, vore det nog bäst
att göra slut på den leken, och det med ens.
Detta var alldeles gamla m:me de Saint-Aymours åsikt,
och som hon aldrig gjorde något till hälften, degraderade
hon ögonblickligen den ståtlige Charles till stallkarl. Men
samma dag blev det ett regnande som om himmelen var öppen
och grymma bekymmer för sockerröret, som haft det en
smula torrt en tid bortåt och nu igen stod i en syndaflod av
vatten... Gud hjälpe oss för de färgade, vad de ställa till,
om de nu verkligen ha den makten — tant Avie trodde det
och ängslades. Isaure de Saint-Aymour satte hårt mot hårt,
och vad lilla Jacqueline beträffar, så blev hon blekare och
blekare och ville knappt lämna sin soffa.
Avie-Henriette visste icke, vad hon skulle tro, hon
uttryckte sin oro för den glada Désirée; där kunde hon kanske
få en smula uppmuntran... Det var ju för ledsamt med det
stackars barnet, inte sov hon och inte åt hon, vart skulle
det taga vägen?––––-
”Kanske ser hon för mycket på tavlan över soffan”,
framkastade m:me de Chastenay, hon kunde icke hålla sig
för skratt. —
Tant Avie gjorde stora ögon. hon förstod icke, ville ha
klarhet.
”På moren — moren i Venedig!” ropade Désirée.
Sannerligen hon själv visste, hur den galenskapen kommit över
henne, men mitt i munterheten utbrast hon: ”Det kan aldrig
vara bra, aldrig vara bra —”
Mille de Saint-Aymour förstod allt mindre och mindre.
Men vad i all världen, varför det?
”Han är ju svart... Som en neger... Och det händer
underliga ting. Om nu lilla Jacqueline rakt förser sig på
honom —”
Den gamla damen öppnade läpparna, häpnande, oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
