Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skinande röd av solsken. Så här dags borde Salmon varit
hemma med hjälpen... hemma i stugan... som nu skulle bli
ödsligare än förr... barnen jagade ut i bygden att tigga och
lida nöd... far borta för alltid... en historia från fjällbygden...
en riktigt svart obygdshistoria, sådan som de kunna vara
här uppe.
Det, som nu hände, gick i virvlande fart.
Än en gång övergick björnen till sina kastningar,
rullningar, volter och äventyrligheter i den högre gymnastiken.
Salmons ögon voro blå och kalla som en frostnatthimmel —
veko icke en sekund ifrån den hoppande besten, som, inom
håll, alltid möttes av en kniv, som fördes viggsnabbt. Salmon
kröp ihop, rätade ut sig, smög, smet, rann omkring trädet.
Näverskon var genomtrampad och hade åkt upp på
smalbenet, där den ibland vred sig runt och gjorde röda ringar i
skinnet. Den vänstra handen, glidhanden, stödhanden var
uppsvälld och full av blåsor, somliga höga och fyllda, andra
spruckna, tömda, svidande.
Och så hände det sig, att Salmon en gång sjönk ned på
knä. Då hade han vilddjuret på knappa två fots avstånd.
Innan han rätade sig igen hade han björnens ögon inpå sig
och kände en het, odän luftström, då den grinande
björnkäften öppnades och slog ihop med en smäll och ännu en
gång öppnades. Det var så nära, att Salmon då skulle mistat
känningen av sin skyddande tall. Det svartnade och blev
rött för hans ögon på en enda sekund, men nästa sekund hade
han baklänges glidit undan — och den därpå följande sekunden,
då han trodde dödsminuten vara inne, rörde sig kniven och
skar i något mjukt och — på fötter var han igen, Björn-Salmon!
Nalle släppte sig ned från sin stående ställning och rusade
blint efter honom, försökte snedda runt och gjorde verkligen
två hastiga rundresor icke långt från trädet; men då han
försökte skära in, var farten för stor, och försöket slutade
med ett för långt språng och en tvärvändning. Han röt. Ett
par slimsor av inälvor hängde och slängde ur ett sår. Damm
och jord och mossa och barr förtogo dem deras verkliga färg.
De sågo ut som grå trasor på en brun jacka.
Solen nådde furutopparna, där valplatsen var. Nalle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
