Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%!»■..... . ’ ■ " ■■■ -«■■ i -’ — — ■ ■ 1 " 1 11 ■■■■■■■»:••
Pelle Molin
Då hade vargen vänt och gått uppför igen och så
uppför och utför hela dygnet. Hade det icke varit månljus, hade
han sluppit.
Äntligen på en sjö, knappt hundra alnar före, hade han
stupat av trötthet, stigit upp igen, stupat. — Var enda en av
dem, som hörde, liksom grep efter en kniv för att sarga
kanaljen. — Sjul hade varit icke mindre trött och slut, hjärtat
hade bultat uti honom, nästan till döds. — Gåli mumlade sakta
sitt Fader vår, det grep henne. Attje mijen, jukko leh almisne;
ailesen sjaddes to namma, påtes to rik, sjaddes to situd; vad
kunde hon annat, det gamla kräket? Men då han hunnit
fram, hade vargen rest sig igen på sina sargade fötter och
grinat med öppen käft — Gåli: ho almesne, nau ai adnamen
noln — men då hade Sjul stannat för att pusta, innan han
gjorde slut; de hade sett på varann, han och vargen — det
fanns ej kring grytorna ett enda öga att det ej begärde blod —
”du har gjort mig till en fattiglapp, du, du, du satan!” Och
sedan hade han slagit ihjäl honom med staven, och sedan
hade han hackat och sargat och påtat uti honom med sin
korta kniv, ”du, du, din satan!” innan han sjunkit ned över
det trasiga odjuret och fallit i dödlik sömn. Vadde miji farten
aiken–––Gåli bad än.
Här såg sig Sjul omkring liksom för att se var han skulle
sjunka ihop — en fattiglapp! såg modern som genom ett
silande tjockt regn och kröp in till henne, föll ihop och tjöt.
Varenda en hade sprungit upp, och alla skreko och lade
ut att så, så och så, men Gåli kände sig liten, rörde onykter
och förkrossad Sjuls hår som i en dröm och läste sitt Fader vår.
Lovad vare Gud, som givit de elända att döva sorgen
genom bön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
