Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I GEÅBEEGSL AND.
Din långa natt, november, tog slut, och dagen höjde
sitt svårmodsöga tovande, en vilad sjukling lik,
och åter lågt därnere över furubrynet dröjde
himlens ljusgrått stilla tonande musik.
Men denna morgon sällsamt sitt lugn i själen lade.
På vägen där jag vandrade, som blötts av skurens slag,
det var mig som om livet självt bakom mig jag hade.
För första gången kände jag dess vinterro i dag.
Min ungdoms granna purpurbild blev fjärran och borta
... men Thules vintersky var kvar, så läkande ljus och mild,
och gav mig äntlig lisa, att jag kommit till korta,
i mången strävan, där min dag var ute och förspilld.
Den glädje, som jag kände nu, var vilande enslig
mot den jag känt i livets sorl och majdagar blå.
Den var en ton i sinnet blott, en drömbild tunn och spenslig,
var Gråbergslandets egen blick i vinterns stilla grå.
Och sorg, som fordom stormat genom vårens vita häggar,
så dämpat fjärran hördes ur hjärtats djup ibland,
som från ett dolt piano igenom många väggar,
spelat sorgset själfullt utav en okänd hand.
Välkommen då, min vinterdag! Snart skymmer det; jag tänder
min lampa, som skall lysa i den mörka bygden ut.
Välkommen, själens ensamhet! Jag vet vad du sänder.
Den gamla visan Aldrig mer, den sjöng du mig till slut.
ij< :jc
FANTASIEE VID KAETAN.
1.
En öde kust, som drager i yttersta norden
från väster till öster sin tusenmila rand.
Den stora Ensamheten, en drottning utan like,
med milt och tungsint öga ser ned på sitt rike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
