- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
182

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





DEN UTVALDA TIMMEN.

Ingen stund på dagen sätter du mer värde på än de första
stilla efter middagstimmarna. Du har kommit från ditt arbete
och ätit middag, och nu har du en stund alldeles för dig själv.

Du kan tillbringa den vid fönstret och se på skiftningarna
i ljusets spel. Ute över den trånga och instängda gården mellan
storstadens höga hus skiner dock rymden lugnt ner till dig.
Kanske med vinterdagens vackra grå stillhet, kanske med
den tidiga mars’ gyllne sommaraning. Men i högsommaren
finns icke denna betraktelsens egen timme. Då är allt mäktig
fullhet, strömmande glans, en ljussymfoni för dånande orkester
bakom fönstrets nedrullade persienne — eterns orkester,
ohörbar för din kroppsliga hörsel men förnummen av din själ.

Men denna triumfens höga timme är icke det lutande
ljusets elegi, som fyller rymden med vemodigt fint guldstoft
eller skymmande grådager. Och den är det du älskar i din
utvalda stund vid fönstret, när förmiddagens arbete ligger
långt bakom dig och kvällen ännu är fjärran som ett äventyr.

––Eller du tillbringar den på vilsofEan med en bok i

handen, en av dem, som föra inbillningen ut i de öderymder
den alltid på ett sällsamt vis har älskat. Varför gör du det?
Frusna dunkla månhimlar över en öde polaris, så storslaget
ensliga, att det gör ont i själen — varför ser du dem och dessa
andra lika fjärran syner. Långt inne i ditt väsen hägra de
nu, då du är ensam, i frid med det förflutna, det närvarande
och det tillkommande, och de bli till sakta själsmusik därnere,
medan tystnaden står omkring dig i rummet ... och ser på
dig med sin gråa blick.

–––*––-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free