Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt i vintein, utan att han fick taga ens mössan på sig. Pojken
berättade det för mig, och jag talade om det för Kalle, och
Kalle gick dit och fick då äntligen Daniel till att lämna honom
pojkens kläder och lönen med. Men Daniel drog av på lönen
tre gånger så mycket som den usla sågen var värd, och det
var synd om pojken, för han hade nog fått slita ont för de
sura pengarna.
Nu var Daniel ensam ända till fram på vårsidan, men
då blev han som han hade varit galen och ville prompt ha en
piga i huset. Men här i trakten kände vi honom, och han fick
icke någon piga härifrån att fästa sig hos honom. Då tog
han in till staden, till en komsjunär di kallar ’t, och tre dagar
efter kom han tillbaka med en piga. Det var en riktigt ung
tös, en sexton — sjutton år kan jag tro, och grann var hon med,
skall herrn veta. Hon hade ett par stora, bruna ögon och ett
grant ansikte förresten, fastän litet allvarligt. Jag fick höra
det efter en tid av Kalle. Han sade: Nu har Daniel fått sig
en piga från staden. — Månntro det, menade jag, då får han
väl hämta barnmorska från staden med! Hehehe!
En kväll gick jag där förbi, och eftersom jag var gruvligt
nyfiken att se, hur hon hade det hos honom, gick jag inom
dörren. Gudsfred! sade jag. Hon var ensam inne. — Jaså,
är Daniel inte här? — Nej, sade hon, han är ute i marken. —
Jag tittade naturligtvis på henne, och hon såg bra ut, vill
jag mena, men hon såg inte belåten ut. — Nå, hur trivs du
här? sade jag. —■ Ah, sade hon. Här är inte mycket att göra. —
Nej, det menade jag inte. Jag mente vad du tycker om’et
här annars?
Då såg hon på mig så märkvärdigt, att jag aldrig sett
sådant förr, och sade: Hade jag vetat, att han var som han
är, hade jag då aldrig statt mig här! Det sista sade hon så
tyst, att, jag knappt hörde det, och då såg jag, att hon fick
tårarna i ögonen. — Ja, sade jag, det är en djävla karl. Du
får allt lov och passa dig. — Ja, om nätterna sover jag därinne,
svarade hon och pekade på köket, och där är nyckel till, så
att han kan inte komma in. — Ja, ja, bara akta dig för honom,
förmante jag.
Litet efter kom Daniel in och såg arg ut, när han fick se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
