Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jPS..0-...Q–..0-...O‘-..»O*-..O’..O■v0tl„,’Ql\^0,‘«.^,,»-0,,«..^,>.>,0;
Tyst! Var det inte en and därborta?
Johanson fick fatt i bössan och kröp framåt. Efter en
stunds lyssnande kom han tillbaka.
— Jag får bestämt gå hit i morgon bittida. Finns där
mer i den där flaskan ? Tackar...
— Ja — ja — det dröjde nu flera månader förrän jag hörde
till dem däruppe i det lilla huset. Men så en kväll när jag satt
hemma, så var det någon, som tog i dörren, och då jag drog
bort regeln, så var det Emma, som kom in, Hon var blek och
förgråten igen, och man såg förresten på henne, hur det var
med henne. — Nå, vad nu? sade jag. Då började hon att
berätta, att hon hade gått hemifrån, för att han var som ett
vilddjur emot henne och hotade att döda henne. Och det
kom sig alltsammans därav, att han hade supit den kvällen,
och så hade han kommit ut till henne i köket och sagt, att
han, som var så rik, ville inte hava en fattig piga till hustru,
utan hon skulle gå sin väg, annars skulle hon få se värre saker,
än hon sett förr. Hon var alldeles utom sig utav bekymmer
och mycket trött också, och jag lät henne ligga i
handkammaren till morgonen därpå, då hon gick till honom igen. Jag
ville, att hon inte skulle gå till den uslingen, men hon sade:
— Jo, jag går dit, för han har lovat att gifta sig med mig, och
jag vill inte bliva till en skam för mina gamla föräldrar och
mig själv. Och så gick hon ifrån mig med gråten i hjärtat.
Så gick några dagar igen, och så kommer Kalle till mig
en dag och sade, att vi fick nödvändigt gå upp och se, hur
det var hos Daniel. Se’n jag hade talat om för honom, hur
hon hade kommit till mig om kvällen, hade han tänkt mycket
på det och trodde inte, att det slutade väl, om inte vi två
gick dit upp. Vi två gick då upp där. Det var i september,
grått och gult i skogen, och tyst och stilla överallt. Jag minns
aldrig jag sett så litet fågel i skogen som i fjol höst.
Vi kom till sist på eftermiddagen upp till Daniel, och
när vi kom in, vände han sig om, alldeles röd i ansiktet. Emma
satt vid fönstret med huvudet i händerna och vaggade fram
och tillbaka i stolen.
— Jaså — här kommer ni — era... började Daniel på. —
Om ni tror, att ni skall få mig till att gifta mig med den här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
