- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
204

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4. Den lögnaktiga Pella.

Pella var endast nio år, men hade redan ljugit tvenne
gånger, till stor sorg för sin gråklädda moder, som icke kunde
tåla en osanning. Hon agade också sin dotter rätt
eftertryckligt för detta grova fel och förmanade henne till sanning och
frid. Men den lilla Pella lät icke rätta sig, såsom vi i det
följande skola se.

En vacker sommardag gick den lögnaktiga Pella och
lekte med några små sanningsälskande flickor. De kastade
sten och smuts på varandra och roade sig tappert. Då kom
en liten katt över gården.

— Den katten är vår, sade Pella, då hon fick se kissen.

Som de små sanningsälskande flickorna trodde, att hon

talade sanning, började de genast att kasta sten på katten.
Den träffades rätt hårt av ett stenkast, och började därför
jämra sig på det jämmerligaste så att den, som verkligen
rådde om katten, kom ut. Det var en aktningsvärd kvinna,
som hette mor Andersson.

— Varför slån I min katta? frågade hon förtörnad.

Då framträdde en av de små sanningsälskande flickerna
och sade: — Pella sade, att det var hennes katt.

Men därmed var mor Andersson icke nöjd, utan mälde
vidare: — Den omständigheten att Pella uppgivit bemälda katta
såsom sitt ägande husdjur, giver icke vid handen ett
berättigande för eder att med berått mod tillfoga djuret kroppsskada.

Och icke ens nöjd med denna muntliga bestraffning, grep
mor A. ett kvastskaft och ropade: — Vänta, jag skall larma eder.

Då sprungo alla de små sannfärdiga flickorna hem.
Hemkomma berättade de för Pellas moder, att Pella farit med
osanning.

Häröver blev Pellas fromma moder så upprörd att hon
grät sig ihjäl.

Moral: Den som ljuger, vållar lätt
någons död. Det är ej rätt.

* * *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free