Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konsten att leva på landet
moder. Den kvarvarande, otröskade säden uppsattes i kärvar
till de små fåglarna. För liden jul hade jag uppsatt åttio tunnor
säd på detta vis. Adrians moder grät av glädje, då hon hörde
de små fåglarnas skrål. Såsom svenska män ägnar och anstår,
dolde Adrian och jag vår rörelse bakom en höstack, till dess
en massa fåglar samlat sig, då vi rusade fram och sköto de
små matnyttiga yrfäna. Såsom preludium till en mycket
mörk toddy smakade de ej oävet.
På nyåret släpper jag stundom kreaturen ut på bete.
Det händer nämligen, att ett och annat grönt grässtrå
övervintrat, varjämte en del mossor och lavar verkligen äro ätbara
vid ganska låg temperatur.
Min mönsterfarm betraktas ännu endast med förundran
av mina grannar; men om de visste, huru mycket den giver
i ren behållning, tack vare dess rationella skötsel, skulle de
kanske få en helt annan tanke om den, som giver detta svar
på de många odalmännens lärgiriga förfrågningar.
Adrians födelsekväll.
Omhägnad av tusenåriga ekar, ligger min mönsterfarm
Glädjefrid, skyddad för alla de stormar, som vältra
Atlantens stolta ångare omkull. Förströelserna på Glädjefrid äro
icke många, men stora. Min namnsdag firas med buller och
bång. Jag gör mig ett nöje med att ombyta förnamn varje
år, vadan jag oförutsett kan väcka upp min omgivning med
dundrande kanonsalut vilken dag på året jag vill. Om deras
trumhinnor därvid brista gå de därigenom dess värre
förlustiga om nöjet att höra det namnsdagskväde, jag då uppläser.
Men även andras bemärkelsedagar firas.
Huru lycklig blev jag icke, då min favorittorpare Adrian
en vacker höstkväll inkom i min festvåning och med
glädjestrålande ansikte förtalte mig, att han just nu fyllde trettionio
år. Jag ägde icke ord för att uttrycka min rörelse. Jag fattade
hans hand, denna hand, som så ofta fört kastoskoveln och
krattan; och efter en stund sade jag: — Emottag min lyckönskan!
Jag vet, att du icke tycker om penningar.
Senare på kvällen spelade jag patiens med Adrian, var-
13. — Nationallitteratur. XXVIII. 207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
