- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
236

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mej mitt i Orsa kyrkby om en halvtimme? Håll hästen tre
alnar ifrån annars bultar jag till på nosen så Ni ligger där hela
högen!”

En lindrigt sagt missnöjd kör av stora ord hördes från
de obegåvade mandråparna, men ingen hoppade ur; och alla
utsikter syntes ytterligt förmörkade sedan Åbergson puffat
fårskinnsbollen i nosen på första hästen så att han rände upp
i drivan på vägkanten och de förföljande skjutsarna
tornade ihop.

Åbergson funderade:

Ett bokslut måste det ju ändå bli förr eller senare —
varför inte lika gärna nu då man redan var i farten?

Han blev allvarsam och började ånyo höra sina bjällrors
djupa treklang, och han mindes allför väl vad den betydde —
och vad det betydde om han lät det bli slag i saken nu. —
Han var för likgiltig, i djupaste grund och botten för likgiltig
att kunna reda sig ens med fårskinnssköld och snusdosa, ty
det var ju i alla fall framstående knivkonstnärer han fick
göra med — Nappes pipiga profetia ”Nu är det din tur!”

återljöd i örat och kunde lätteligen besannas — ja–––-ty

likgiltigheten i hjärtat spred sig kännbart ända ut i händerna.
— Åbergson vände sig inåt släden igen och satte sig rätt, med
en förnimmelse att han drogs ned, av två späda, kraftlösa
händer; och han greps av ett farligt lugn, en livsfarlig
förnöjsamhet, som högtidligt intonerade förnöjsamhetens psalm:

Jag svåra slagen var, jag låg i nöd och smärta,

Jag hade, o min Gud, bekymmer i mitt hjärta:

Men du mig helat har, din tröst har glatt min själ.

Nu är jag lugn och nöjd: nu, Herre, är mig väl!

Testamentet var i ordning där hemma; han hade sannerligen
råd att dö.

*



Men Nicolaus räddade livet på sin principal genom att
ofrivilligt snava omkull i släden, varvid Åbergson fick ett
göra att hålla hästen kvar på vägen. Han ryckte upp sig något:

”Det är ju klart att inte låter jag slakta ner mig
all-d eles som en gris, nog ska di få var och en sina ordentliga nyp.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free