Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rO- .. o .
■ • -......- - - -
rande ljud i det stilla vädret — ett ljud, som när man med
handen klämmer för hårt om ett ägg — alla hörde det och
hejdade sig ett ögonblick — Marskalken Paulus rätade på sig,
släppte kniven, sträckte ut armarna och föll, stel som en
tennsoldat.
”Bereder väg för Herren!” mumlade Åbergson och
kände sig ånyo för med skorna i gatan, ty nu kom det
egentliga allvaret.
Han fick omkull en och en ibland, mest med den stora
fårskinnsbollen, som han lyckades hålla ihop och som gjorde
en bländande effekt då den råkade mitt i ansiktet. Men minst
två Napoleoner dansade ständigt runt honom, tätt inpå, och
efter några minuter hade han redan fått ett par skåror, varav
en i veka livet; men från sin sida hade han ännu ej förmått
ånyo sätta in snusdosan på något avgörande sätt — äntligen
lyckades han ge en så behändig duns åt Pelham att denne
trillade under broräcket ner i älven och åtminstone tills vidare
försvann ur sikte. Och samtidigt hände något överraskande:
ett vilt tjut hördes och Nicolaus anlände med en spark i magen
på Nappe; dessa båda rullade om varandra några varv — nu
tog Johan hastigt till benen inåt land — Åbergson fångade
höger arm på Nappe, ryckte upp honom på benen och hade
honom att släppa kniven, slog omkull honom igen och skelade
efter Nicolaus, som tycktes vara illa tilltygad, ty han förblev
stillaliggande.
”Är du nöjd för den här gången?” frågade Åbergson med
knäet på Napoleons bröst, och tryckte till på ett tungt och
varnande sätt.
”Ja”, svarade Nappe med svag röst.
”Kravla dig iväg då, och det genast! Har du tagit livet
av pojken så låter jag länsman ta dig i alla fall!”
Och i det vackra månljuset, under en bleknande
stjärnhimmel, bar Åbergson mödosamt sin unge vän Nicolaus till
släden, som stod vid broändan åt Björkahållet, vände om förbi
Nappe, som linkade omkring sina två skjutsar vid andra
broändan, och åkte ner till Or sa kyrkoby där det var närmast
efter läkare.
––-*–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
