Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emil Kléen
Hur stolt du skrider stilla över landen
med morgonrodnans rosenknopp i hånden!
Hän över himlens mörkblå fält du går
med strömolns fladder i ditt blonda hår;
din friska andedräkt kring nejden strömmar
och fejar undan nattens tunga drömmar,
med enslig vakas ångestfyllda skräck
ditt ögas löje driver godsint gäck.
Ty du är mild och god mot allt som lider,
du hjälper grubblaren i tankens strider
och visar drömmaren i blixtlik syn
Fata Morgana hägrande ur skyn;
den son som vilse gick i vida världen
du lyser vänligt fram till hemmets gärden
och strör ditt glitter på hans bleka kind,
när trött han slumrar under gårdens lind.
Den hulda är du som sig rikt förbarmar
du rycker sjuklingen ur feberns armar,
och fågeln som med vinggömt huvud sov
i rena drillar sjunger högt ditt lov.
En flod av guld du över fälten silar
där sådden bidande i myllan vilar,
din hälsning råmar kon i klövervall,
och runt kring slätten svara hundars skall.
i
Hur ljust är allt! Det glittrar över ängen
och daggen droppar ifrån björkens hängen,
i tåget rycker båten, lagd på svaj,
och göken gäckar uti vårgrön maj.
Från holkens pinne höres starens kvitter,
där svart mot väggens vita kalk han sitter,
vid brunnens ämbar gårdens piga står
med bara armar och med sollyst hår.
Nu vaknar skogen. Mellan mossgrå stammar
en gyllne dager över marken flammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
