Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppet Fortuna
granarnas svarta, höga spjut
resa sig hotfullt vid snöfälts rand.
Norrskenets brand
fladdrar i höjd, des3 tungor fara
åter och fram som minnens skara —
Brasan ej värmer, och kväll blir lång —
Ser jag dig aldrig, Mignon, Mignon!
^ >jl
SKEPPET FORTUNA.
Mänskosorlet tystnat som en suck i fjärran.
Under oss är mörker, över oss är Herran.
Livet svunnit undan, ligger djupt begravet.
Skeppet Fortuna seglar över havet.
Vita segel svälla, bjärta vimplar leka,
långa vågor sakta skeppets sidor smeka.
Ned ur rymden solens flöde ymnigt strömmar.
Leende vi vila uti ljusa drömmar.
Mot det blåa se vi och mot moln som draga,
låta ström oss driva, låta vind oss jaga.
Ingen för befälet, ingen styret sköter.
Häpen skepparn stirrar, som vår farkost möter.
Hårt, med tunga lasten krämarskutan stampar.
På sin post kaptenen fram och åter trampar,
spanar, spejar ängsligt, med sitt rör beväpnad.
Ser Fortunas segling under ordlös häpnad.
”Utan man på vakten, utan man vid ratten!
Vilt för vindens nycker över falska vatten!
Satan tar dem alla! Snart med gods och skuta
sovande besättning skall i djupet sluta.”
Bäst han profeterar, kunnig, klok och bitter,
på ett grund hans egen skuta bergfast sitter,
trots kompass och styre. Vem kan sådant ana!
Men Fortuna seglar glatt sin vilda bana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>