Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v*-1 ir—" 11 ■■ ■■■■—"■■’■■ .....— *■■—— *J
Hugo Gyllander
Som en resenär, som vänder åter till sin barndoms nejd,
sinnet fruset under mödor, blicken vässad under fejd,
ser i fjärran hembygdskyrkan glänsa över granskogsranden,
stannar, skälver, torkar ögat med den bårda, grova handen.
* * *
RÅDSSKRIVAREN I NtTRNBERG.
När jag hör, hur den rike bedömer
vad som är för den fattige möjligt,
då grinar jag till som i plåga. —
Det är bittert och skärande löjligt.
Och när välmente domaren varnar
och söker att hejda och stanna
den man, som forkastelsens tecken
bär skrivet i eld på sin panna,
då drager jag ansiktet samman,
då spritter jag till som en groda,
och jag fäller min penna och mumlar:
”Ni vise, ni kloke, ni goda!”
Men domarn ej aktar på synen,
ty ofta han hörde mig svara:
”Ett anfall, som hastigt går över,
ett anfall, herr domare, bara.”
Jag sköter min tjänst, och jag lever.
Min levnad är fredlig och stilla. —
Ack, vore mitt sinne ett annat!
Ack, såge och hörde jag illa!
Man ler åt min vandring på gatan,
när framåt jag ilar i smärta:
Mitt ansikte rycker och grinar,
och det rycker och sticks i mitt hjärta.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
