Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röst helt nära: ”Här är jag, Martin, ser du mig inte?” Men
Martin såg ingenting. ”Här är jag ju, varför kommer du inte
hit?” Nu förstod Martin: bakom fläderbusken, det var
därifrån rösten kom, att han inte hade förstått det genast...
Och han sprang dit och tittade; han var säker om att hans
moder hade gömt sig där. Men bakom fläderbusken stod
Frans från ”Långa raden” och gjorde en otäck grimas med
sina tjocka, såriga läppar, och så räckte han ut tungan så
långt han kunde! Och en sådan tunga han hade: den blev
längre och längre, ja, den tog aldrig något slut, och den var
full med små gulgröna blåsor.
Frans var en liten buse, som bodde i ”Långa raden”
snett över gatan. Förra söndagen hade han spottat på Martins
nya bruna klädes jacka och kallat honom snobb.
Martin ville springa sin väg, men stod som fastspikad
vid jorden. Han kände, hur benen domnade under honom.
Och trädgården och blommorna och träden voro borta, och
han stod ensam med Frans i en mörk vrå av gården därhemma,
vid soptunnan, och han försökte skrika, men det kändes som
om strupen varit hopsnörd...
II.
Men då han vaknade, stod hans moder vid bädden med
en ren vit skjorta i handen och sade:
”Upp med dig, du lilla sjuso vare, Maria har redan gått
till skolan. Och kommer du inte ihåg att päronträdet på
gården skall plundras i dag? Du får skynda dig, om du skall
få något med!”
Martins moder hade blåa ögon och brunt hår. Och på
den tiden var blicken ur dessa ögon ännu leende och ljus.
Hon lade skjortan på sängen och nickade åt honom och
gick ut.
Maria var Martins stora syster. Hon var nio år. Hon
gick i skolan och visste redan vad många saker hette på franska.
Men Martin hade ännu sömnen i ögonen och drömmens
virrvarr i huvudet och kunde icke komma sig för att stiga upp.
Gardinen var uppdragen, och solen sken rätt in i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
