Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dörren till köket stod på glänt. Lotta låg i köksfönstret och
pratade med någon; det var visst med Häggbom, portvakten.
Till sist började Häggbom sjunga nere på gården, med sin
supiga röst:
55Om jag nu vore som Salomon rik
och hade pengar i stycken,
skulle jag fara till Turkit
och köpa mig hundra flickor.”
”Vad skulle Häggbom göra med så många?” frågade
Lotta. ”Häggbom som inte kan sköta sin madam en gång.”
Martin kunde inte höra vad Häggbom svarade, men
Lotta började skratta med full hals.
”Häggbom har ingen skam i sig,” sade hon.
Nu kom visst portvaktarmadamen också ut på gården;
det lät som om hon slog ut en balja diskvatten. Så började
hon gräla på Häggbom, och på Lotta också. Men Lotta
skrattade bara och smällde igen fönstret.
Martin låg halvvaken och stirrade på sprickorna i taket.
Det var en spricka som var alldeles lik madam Häggbom,
om man såg på den på det rätta sättet.
Klockan slog nio i Ladugårdslandskyrkan, och då den
hade slutat att slå, började klockan i salen. Martin hoppade
ur sängen och sprang til] fönstret för att se, om päronen sutto
kvar i trädet.
Päronträdet på gården var kärt för husets kattor och
barn. Det var gammalt och stort, och många av dess grenar
voro redan torra och döda; men de andra skänkte ännu blom
och grönska varje vår och frukt var höst.
Häggboms pojkar sutto uppe i trädet och kastade ned
päron, sedan de först hade stoppat sina fickor fulla, och
nedanför slogs den övriga barnskaran om vart päron som kom ned
ur trädet. Mitt i flocken stod fru Lundgren, bred och
högröstad, och ville skipa rättvisa; men det var ingen som brydde
sig om henne. Ett stycke ifrån stod lilla Ida Dupont med stora
ögon och händerna på ryggen; hon vågade sig icke in i tumultet.
Och fru Lundgren skaffade henne icke något päron, ty hon var
ovän med herr Dupont, som var violoncellist i hovkapellet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
