Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin såg sig i spegeln, och de skrattade båda.
”Kom hit,” sade Ida, ”så skall jag sota mustascher på dig.”
Martin tyckte inte att det passade med mustascher, när
han skulle vara flicka. Men det brydde Ida sig inte om: hon
sotade en kork över ett ljus och ritade stora, svarta mustascher
på Martin, och hon passade också på att svärta ögonbrynen
på sig själv — så tittade de i spegeln igen och skrattade.
”0, så vackert att ha svarta ögonbryn,” sade Ida. ”Tycker
du inte att jag är vacker?”
”Jo,” sade Martin.
Ida hittade på allt möjligt:
”Om du nu vill vara riktigt snäll, så ska vi hålla kalas.”
Hon gick till ett skåp och letade fram en halvutdrucken
vinbutelj och ett par gröna glas. Så dukade hon upp på
toalettbordet och slog i.
Martin gjorde stora ögon:
”Törs du det för din pappa?”
”Ja då. Jag törs allt vad jag vill för min pappa. Min
pappa är snäll han. Är din pappa snäll?”
”Ja,” svarade Martin.
Och de skålade och drucko. Det var ett sött och gott
vin, och det lyste så grant och så dunkelrött i de gröna glasen.
Ute hade det börjat snöa. Det var stora, tunga flingor;
fönsterblecket var redan alldeles vitt. Det var den första
snön som föll; och kyrkklockorna ringde i den svarta kyrkan:
Bing bång, bing bång. Martin och Ida lågo på knä på en stol
med armarna om halsen på varandra och näsorna tryckta
mot rutan.
Men Ida slog i mera vin och skålade med Martin. Och
sedan tog hon ned en gammal fiol från väggen och började spela
på den, och medan hon spelade, dansade hon också och svängde
med en vit slöja. Det lät mycket besynnerligt, då Ida spelade
fiol. Martin höll för öronen, skrattade och sjöng och skrek.
Men så började det klia på ryggen på Martin. Då kom han
ihåg, vad hans mamma hade sagt, att Ida Dupont hade loppor.
–––-Martin var inne i sängalkoven och tittade. Längst
inne i halvdunklet satt en madonnabild bakom två halvbrända
vaxljus; och nedanför hängde ett krucifix.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
