- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
281

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

li i i i... i.w ■■■ — ■ ’ ■" ™ V

strument kunde låta så vackert som deras piano. Han var
god vän med varje buckla och varje rispa i det röda
mahogny-faneret, ty han hade själv gjort de flesta av dem, och han
kände igen nästan varje tangent på dess särskilda färgton.
Sälja pianot! Det lät för hans öron som någonting omöjligt.
Det var nästan som om han hade hört föräldrarna i lugn ton
sitta och tala om att sälja mormor och köpa en tant i stället.

Martin började gråta innan han själv visste av det.

”Mamma,” sade Maria, ”Martin gråter!”

”Varför gråter du, Martin?” frågade modern.

Martin snyftade bara.

”Han är trött och sömnig,” förklarade mormor. ”Det
är bäst att han får gå och lägga sig.”

Medan Martin snyftande gjorde sin rond för att säga
god natt, kom Lotta in med tebrickan. Hon hade en mycket
högtidlig min, då hon sade:

”Nu kan jag tala om för herrskapet att Häggbom är död.”

Det blev alldeles tyst i rummet. Martin slutade upp
att gråta.

Mormor knäppte ihop händerna.

”Nej, har han verkligen slutat nu, gick det så hastigt...
Herregud, har han slutat. Ja, det brännvinet... Men det var
nog bäst för honom att han fick dö, fast det blir smått för
madamen; han var ju portvakt i alla fall och försörjde hustru
och barn.”

”Han dog precis klockan sju,” sade Lotta.

Men då ingen svarade något, gick hon ut i köket igen.

”Det är kanske så gott att man skickar ut en lista bland
grannarna och ställer till en liten insamling,” sade modern.

Martin skickades i säng. Modern satt på sängkanten och
läste bönerna med honom; han slapp med Gud som haver,
ty han var så trött. Eljes brukade han också läsa Fader vår
och Herren välsigne oss.

Martin låg länge vaken och lyssnade till regnet, som
plaskade mot fönsterblecket; ty han var icke alls sömnig, han
hade bara sagt så för att slippa läsa de långa bönerna, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free