Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dar, innan det kom fram små brungröna knoppar här och
där på kvistarna, de svällde och blevo större, och en dag
hade de slagit ut och förvandlats till veckiga, ljusgröna blad,
hela riset grönskade, och nu var det vår.
En eftermiddag föll det en strimma sol in i salen, som
låg åt väster.
”Se solen, barn,” sade modern. ”Det är vår första
eftermiddagssol i år.”
Solstrimman föll på ljuskronans slipade glasbitar, den
bröts och strödde regnbågsfärgade fläckar runt omkring i
rummet, på möbler och tapeter. Fadern gick just genom
salen; han satte de trekantiga glasbitarna i rörelse med ett
litet slag av sin hand. Det blev ett virrvarr och en dans
kring väggarna av de brokiga fläckarna, en dans som av
fladdrande fjärilar. Martin och Maria började en jakt efter dem.
De sprungo sig röda och varma och slogo händerna mot
väggarna, och när de sågo en solfläck teckna sig mot handen
i stället för mot tapeten, skr eko de i förtjusning: ”Nu har
jag honom!”
Men i nästa sekund gled han undan, solstrimman
bleknade efter hand, och fjärilarna tröttnade att fladdra och lysa
och blevo borta — Martin såg den sista av dem slockna på
sin hand.
Men nej, det var icke vår ännu.
Åter föll det snö, våt snö som smälte strax och strax var
smutsig, åter ringde klockorna i den svarta kupolen under en
grå himmel, och det var Långfredag. Martin och Maria voro i
kyrkan, men de fingo icke sitta hos sina föräldrar, ty deras
föräldrar sutto långt borta i koret bland en mängd av
svartklädda och allvarliga människor; de voro också svartklädda
själva, fadern i frack och vit halsduk, och allt var svart: det
röda på predikstolen och altaret var borta, och det var svart
i stället, prästerna hade svarta mässkåpor, ett svart kors reste
sig hotande ur altartavlans blyfärgade moln längst borta i
korets skymning, och svartgrå låg himlen och stirrade in
genom kupolens valvfönster. Martin kunde icke somna som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
