Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v t-.,.— —,,.-,.,,.■-„■■.■■■■ ■ ■ ....- - — » — n&
Hjalmar Söderberg
Men då man äntligen var hemma och det var natt och
Martin låg i sin säng och sov, drömde han, att fadern slog
modern i huvudet med en stor påk.
IX.
Sommarhimmel och sommarsol, ett vitt hus mellan gröna
träd...
I det vita huset hade Martins föräldrar hyrt några låga
rum med rankiga vita möbler och med de blåaste rullgardiner
i världen för de små fyrkantiga fönstren. Tätt förbi dessa
fönster strök kronans landsväg fram. Här drogo ständigt
forbönder och vägfarande från Mälaröarna fram på väg till
och från staden, och alla stannade de här för att betala
bropengar, ty det vita huset var bro vaktarens hus och låg just
vid landfästet till Nockeby bro. Och bro vaktaren satt varje
kväll på sin förstukvist, som var omslingrad av humlerankor,
och drack toddy och räckte fram sin sparbössa åt de
vägfarande och pratade och ljög, ty han hade varit sjökapten och
rest i många främmande länder. Men nu var han en liten
vithårig gubbe och hade i många år haft bron på arrende och
var en välbärgad man.
Men på aftonen första dagen, då packlårar, koffertar och
klädkorgar ännu stodo huller om buller i rummen, som sågo
en smula främmande ut ännu, men där varje skåp och stol
och varje blomma i tapeten tycktes säga: vi bli väl snart
bekanta — och medan kvällsvarden med smör och ost och några
små stekta fiskar stod dukad vid fönstret, satt Martin tyst på
kanten av en kista och betraktade den främmande och nya
tavlan: den grå landsvägen med telegrafstolparna, i vilka
vinden sjöng, och hästarnas, kärrornas och böndernas mörka
skuggfigurer mot den grönblå västerhimlen. Men snett över
vägen, ett stycke åt sidan, var det en backe med en grupp av
ekar, vilkas grönska stod mäktig och tung i sommarkvällens
skymning, och bland dessa ekar var det en, som stod naken
och svart och icke kunde grönska som de andra, och i dess
grenar hade kråkorna byggt bo.
Martin kunde icke taga sina ögon ifrån det svarta trädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
