Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man tänkte rätt på saken; hur skulle han annars kunna stå
i predikstolen och predika som han gjorde i en hel timme,
var fick han alla sina ord ifrån? För resten hade Johan en
gång haft ett ärende till honom och varit ända inne i hans
rum, och han hade med sina egna ögon sett, att det var
propp-fullt med böcker från golv till tak. Ja, nog var den i kompani
med fan! — Eller han berättade om en som hade blivit mördad
på landsvägen för tre år sedan, alldeles där i närheten, och
han beskrev stället så noga: Det var just där skogen står så
tät på ena sidan, och på den andra står ett pilträd bredvid
en telegrafstolpe. Det var en kväll i november det hade skett,
och gick man förbi det stället vid den rätta tiden, då kunde
man tydligt höra hur det jämrade sig i diket.––––Men de
fick aldrig fatt på den som hade gjort det.
När Martin hörde sådant, klämde han sig hårt fast vid
Johans arm, och han kände sig lättare om hjärtat då
ångbåtens lantärnor lyste fram ur mörkret och närmade sig och
då han hörde maskinens dunk-dunk och kaptenens
kommandorop och de måste skynda sig att veva upp bron. Och
när de följdes åt hem över bron, voro de bägge upphetsade av
tankar på spöken och mord, och Johan sade till Martin:
”Hör, han är visst efter oss!”
Martin visste inte om han var mördaren eller den mördade,
men han trodde sig höra steg på bron och tordes inte vända
sig om. Men Johan, som hade ett glatt lynne, skingrade hans
rädsla genom att stämma upp en lustig visa, och han sjöng
på melodien ”det satt en kärng på Konhams torg”:
”Jag går mot döden vart jag går,
killivillivippombom!”
Och Martin stämde i och sjöng med.
Men när de kommo fram till brovaktarens hus, tystnade
Johan, och Martin sjöng ensam med full hals:
”Jag går mot döden vart jag går,
killivillivippombom!”
Men brovaktaren, gubben Moberg, satt på sin förstukvist,
som var omslingrad av humlerankor, och drack toddy med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
