- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
302

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ståndlig frestelse att gå upp och låta fotografera sig. Dels
var dagen betydelsefull för honom, så att det kort han nu
tog kunde bli ett minne för livet, dels hade han också en mörk
aning, som han dock sökte skjuta undan, om att det kanske
kunde dröja länge innan han på nytt befann sig i ett skick
lika värdigt att förevigas i bild. Han hade också låtit
fotografera sig åtskilliga gånger förr, och han erinrade sig med
välbehag den angenäma känsla han erfor av att se sitt jag
så att säga i förädlad form, utan fläckar på rocken och störande
ojämnheter i hyn, vackert slätkammad och med ett värdigt
och sympatiskt uttryck. Han gick upp till fotografen,
kammade sig omsorgsfullt framför en spegel och satte sig orörlig
framför kameran med händerna på knäna.

”Blev det bra?” frågade han, då sittningen var slut.

”Herrn kommer att se ut som en bankdirektör”, svarade
fotografen efter att ha kastat en blick på plåten.

Då han åter stod på gatan, kände han de goda föresatserna
kalla med mera styrka och tydlighet än förut. Han borde
gå ned till staden, söka upp ett par gudfruktiga och välvilliga
personer som fängelsedirektören och pastorn givit honom
anvisning på, söka arbete, skaffa sig ett billigt logi. Men det
var ännu tidigt på dagen, urmakarens klocka där borta i
hörnet visade icke fullt på tio, solen lyste så hj ärtgripande
på den blå himmeln och luften var ljum och stilla. Han kunde
unna sig litet tid, han kunde gå ett slag utåt Liljeholmen, ut
i skogen.

Ja, skogen, den hade han tänkt på många gånger, medan
han satt inburad där borta bakom gallret.

Han hade vuxit upp i ett torp i en skogsbacke, en halv
mil söder om Stockholm. Då han hade gått och läst, blev
han satt i lära hos en liten troende skräddare på Söder.
Skräddaren var baptist; Blom blev också baptist och lät döpa om
sig. Men då han sedan kom till en annan skräddare som
tillhörde statskyrkan och flitigt missbrukade djävulens namn,
domnade den nya tron så småningom bort. Han gjorde nya
bekantskaper och blev fästman åt en halvgammal jungfru,
som hade en sparbanksbok och som gav honom pengar. På
detta sätt blev han van att roa sig, inte mycket, men likväl

m

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free