Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Bekgman
Men det tar ända på spel och sång,
och ingen minnes den döde.
Den man, som ärver fioln en gång,
han ärver ett olycksöde.
Han mister gods och han mister gård,
han mister vänner och fränder
och hamnar väl på en fattigvård
med stråken i magra händer.
Förbannad vare den makt, som går
ur fyra darrande strängar,
och ger ditt hjärta med gamla sår
till pris åt pöbel och drängar.
Välsignad, evigt välsignad dock
de fyra strängarnes gåva
att som man lugnar ett barn med skrock
få hjärtats ångest att sova.
* * *
STADSBARN.
Jag älskar dimman som släpar våt
över kajer och torg i natten
och lyktornas ögon, röda av gråt,
och lukten från gatan och visslans låt
från en spöklikt skymtande båt
ute på Mälarns vatten.
Jag älskar novemberdagens grå
förtvivlan och grändens fasa,
fabrikernas hjärtan som bulta och slå
och droskan som rullar och löven som gå
i dans kring en bänk i en vrå
med en ensam människotrasa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
