Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanten av en hallonfälla bredvid ett stalp, där det satt
bergkristaller i väggen, och under gick en fors om vårarna.
På sommarn fanns där knappt något vatten, utom i några
dyhålor, där feta kräftor kröpo omkring. Det gick en gammal
spång över forsen och dess stolpar hade blivit lysved som lyste
grönt om kvällarna. Underliga ormbunkar kantade en damm,
där det fanns gäddor, och en och annan and hittade, också dit
om höstarna.
På den tiden var jag svår på att snärja gäddor med
mäs-singssnara, och utmed dammens dystränder stodo gäddorna
under näckrosbladen och halvso vo med magen full av löjor och
annan småfisk. Ibland hade den snärjda gäddan en annan
gädda i magen, så stor, att stjärten stack ut ur munnen.
Alldeles som bland människor. Visserligen ser man inte
stjärten av den slukade, ty människors stjärtar äro icke
konstruerade som gäddors, men den som har ögon ser tämligen bra
ändå, vad det är fråga om.
Nu kommer det humoristiska, om man så vill.
Jag gick med min nyglödgade mässingssnara fäst på min
stolthet, en härlig ung tallstam, smal som ett bamburör och
smidig och född i en hjortronmyr, där allt vackert födes.
(Tillåt mig en parentes.) Ibland det härligaste, som jag
minns från min ungdom, äro de småländska hjortronmyrarna
med martallar försvinnande mot horisonten och under dem
en matta av vitmossa med pors, hjortron, ängsull och odonris.
En gång låg jag på rygg i en sådan där mosse. Det var sommar
och alla slags mygg och andra flygfän flögo över mig. Varje
träd var som en orgel full av flygfämusik. Jag låg där och sjönk
ner, tills min rygg blev våt, ty strax bredvid fanns ett hål i
mossen. Det hålet hade ingen botten, men släppte man ner
en rev med en husmask på kroken, högg genast en sutare, en
svartryggad fan med stenålderskaraktär, som såg ut, som om
han levat där och velat vara i fred sedan många hundra år.
Det här om hjortronmyren hör strängt taget inte hit, men
lika gärna, som man i ett sällskap förirrar sig från
samtalsämnet, kan jag ju få dilla ut på mina privata stigar, då jag
skriver själv.
Alltnog! Jag gick en solig söndagseftermiddag med mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
