- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
327

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Snö

Kanske Johannes också har med sig en liten blå flaska
och kan bjuda igen. Ty han har förtjänt sitt brännvin ärligare
kanhända än herrgårdskuskarna.

På måndags morgonen blir det svårt att få honom i gång.
Kanske Krestin rent av måste gnida hans armar och ben. Skulle
han vila över en dag bleve han förstenad och socknens
good-templare skulle säga: — Ännu ett offer för brännvinet! Men
Johannes vilar inte. Och intet ont har han gjort. Johannes
är en av de hederligaste människor jag känner.

* * *

SNÖ.

Först måste jag befria mig från en historia, som besvärat
mig ett par dagar alldeles som en efterhängsen melodi.

Jag var inne i en stuga häromdagen. Jag hade aldrig varit
där förut, men interiören slog mig. Jag kände igen den och
började söka i mitt minne. Den öppna spiseln med en
tenn-stake och en kaffekvarn på kransen, och just det där svartnade
skåpet med svartnade blommor på i hörnet. Kristi bloddroppar
i fönstret och ett stort hål efter ett eldkol på just den plankan
och den stora svarta katten som spann på den högtbäddade
sängen — var det inte samma katt? — men då måste det vara
en trollkatt, minst trettio år gammal!

Nu har jag det! Det är en söndagskväll för trettio år sedan
i en likadan stuga djupt inne i Småland. Ett torp långt inne i
en villsam och vajande högstammig tallskog utan stigar i snön.
Jag och min bror äro där för att hämta mjölk, och medan
husets dotter sysslar i lagåln har Sagan blivit gäst i rummet.
Hon sitter i skuggan av spiselmuren på tröskeln till köket och
berättar i en gammal gummas gestalt. Det var inga sagor för
barn — kanske det icke var några sagor alls — då — men nu
ha de sagans karaktär för mitt minne.

Jag ser en av hennes historier alldeles som utspelad på
en skum scen:

I en fållbänk sover en bonde som om han aldrig skulle
vakna mer. Jag hör hur hans jämna andedrag liksom fylla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free