Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att denna lilla samling af tänkespråk m. m., utgifwen till ljus
och tröst på den Blindes töckenhölj da bana, skall med nådigt
wälbehag af Eders Kongl. Majestät upptagas. Med djupaste
undersåtlig wördnad, trohet och nit framhärdar Allernådigsta
Drottning, Eders Kongl. Majestäts Allerunderdånigste och
tropligtigste tjenare och undersåte O. E. Borg. Allm. Institutet
för Blinda och Döfstumma den 8 Now. 1842. ABCDEFGHIJK
— dä hörs bjällrer i Ekeberga li, sade Blinningen plötsligt
och lyssnade.
Jag lyssnade också, men hörde ingenting.
— LMNOPQ — di kommer närmre, dä la nöen, sum sa
te töjet — BSTUW —
— Va sa du setta å läsa upp alfabeten för? Dä vet du la,
atte Albet ä lärder på förut, sade Begenta.
— Dä kan va, dä, invände Johan Petter, men när
alfabeten står här, så sa en la läsa opp’et. Å seffrera å
skilje-teckna mä. Men nu så kommer dä redia guss ord:
Tröste-och tänkespråk. Tålamod besegrar allt. Flit bräcker mödans
skal. Blott werksamhet är lif, och arbete är njutning.
Nu hördes bjällrorna närma sig i rask takt.
— Daglig Öfning gifwer färdighet. Gör rätt, det är din
plikt, gör godt, det är din ära, fortsatte Johan Petter i sorglig
näston. Där tro och kärlek styrka gifwa, försakelse blir lätt
för menskan. — Di kommer hit, åkara, sade Johan Petter.
Nu tar di å ve grinna.
— D’ä la nöen, som sa te klockarn, gissade Begenta och
försökte se ut genom fönstret, som nu stod svart i kvällningen.
Nä, jesses, di kör rakt på vårat, va kan dä va för främmat?
Släden stannade utanför fattigstutrappan, tunga stövlar
klampade på bron och i förstugan, dörren rycktes upp och in
kommer Johan i Havvik, fjärdingskarlen. Han kom tydligen
”i dragande kall å ämbetets vägnar”, ty han såg bister ut,
en förkroppsligad bild av den hämnande rättvisan. Gubbar
och gummor stirrade oroligt på den mäktige.
— Go kväll, sulle ja la sä, men dä egentelien mä Stolpen
och Begenta ja vell tala. Säj nu, Stolpe, har du son din, Kalle,
den lömmelen, gömder här nöenstans. Ljuj nu inte utan
erkänn, för här sa i alla fall ble urmersökning och rumstér -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
