Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hugo Nordling lämnade sin plats på spårvagnens
yttersida, där han hängt mellan himmel och ett smalt fotsteg, med
båda händerna krampaktigt fasthållande sig vid ett spensligt
takstöd, och steg ned på gatan. Regnet tycktes öka, och ännu
hördes ej gonggongen från kabelbolagets reparationsvagn,
under det att däremot allt flera lastvagnar, cabs, buggies,
automobiler, bicyklar och nedgående spårvagnar anlände. Då han
därtill utbetalt hälften av sin tillfälliga förmögenhet, tio cents,
och ej hade något bestämt mål för sin färd, ansåg han sig
kunna lika väl stanna, där allt annat rörligt synbarligen
beslutat iakttaga ett pulserandets pauserande, och för några minuter
vila sina värkande och uttröttade lemmar.
Han stod ett ögonblick rådvill på körbanans
träkubbs-beläggning, med hängande armar, domnade efter
trängselgreppet, slappt gapande mun och den i grönt skiftande
rund-kullshatten på nacken. Regnet tilltog, och detta väckte honom
till liv.
Framför sig såg han en vägg av hus, gröna, grå, brunröda
och smutsvita. Nedre bottnen av vart och ett inrymde butiker :
apotek, cigarrbodar, biljardhallar, speceriaffärer och krogar.
Mitt framför honom var en stor bar, namnet Wosslick lästes i
upphöjda, förgyllda träbokstäver mot svart grund över den
med dubbla svängglasdörrar försedda ingången. På ömse sidor
om namnet syntes ett klumpigt utskuret och kromgult ölglas —
betecknande den liberala kvantitet, som stället utminuterade.
Nordling stirrade slött på skylten. Han lät blicken löpa
nedåt och upptäckte på vänster sida en rakstugas
karamell-liknande Figaropåle i röd och vit spiral, men då han riktade
ögonen åt höger, såg han en svart tavla, på vilken kritats den
lockande legenden: ostron, korv och surkål gratis till varje glas!
Hugo Nordling bokstavligen slukade med ögonen den lilla
plåtskylten. Och under de få sekunder, denna paus varade,
bevistade han i tankarna en sorts kinematografföreställning
av sina närmaste öden.
Sålunda mindes han ankomsten till den stora staden sent
en kväll: hur han uttröttad schasats med i en hjord av
utvandrare, bärande sina kappsäckar och snubblande vid vart steg
över den gamla ulsterns långa skört. Han kom ihåg det snus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
