Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han visste vad som slumrade bakom: idéerna, grubblerierna,
uppfinnarfröet, vilket gjort andra landsmän världsberyktade
—-drömmandet, som ansågs förkastligt inom hans praktiska
bransch, men som ändå kunde vara valvspannet under bron
till framgång. När skulle han? Faderns död hade skingrat
förhoppningarna därhemma. Och så hade han efter
bouppteckningen rest med de få lämnade slantarna hitut.
Hugo Nordling såg upp. Det hade blivit underligt tyst
och stilla i luften. Regnet hade upphört, det var tryckande
kvavt. Folkhopen bakom honom teg plötsligt, de unga
flickorna böjde mot bröstet sina magra och vackra ansikten under
de prålande billighetshattarna och fingrade mekaniskt på sina
tomma frukostaskar. De sågo ut som judinnor, med svarta
hårbucklor över fina och osunt bleka anletsovaler. Karlarna,
med järnarbetarnas onaturligt utvecklade
överkroppsmusku-latur, tuggade sina hängmustascher och läste flottiga och
tillskrynklade tidningsnummer. Över alla låg trötthetens
tyngande allvar, parat med en likgiltighet som fick anstrykning
av maskin, av orörligheten, hos i tvungen vila bragta rördelar,
kugghjul och pistonger.
Då gick en stöt genom raden av hopade tågvagnar.
Kabelfelet var hävt och alla fingo bråttom återtaga sina platser.
Långsamt satte sig den slingrande ormen i rörelse och vagn
efter vagn, fullastad med enahanda typer, defilerade förbi. Det
tycktes aldrig vilja taga slut. Tusentals arbetsvareiser gledo
alltjämt framåt. Samma böjda, väldiga skuldror, insjunkna
bröstkorgar, knycklade slokhattar, samma bleka och vackra
kvinnoansikten med svarta och mandelformade ögon.
Gong-gongerna ringde, hävstängerna gnisslade, de elektriska trådarna
susade, och fräsande blå lågor väste kring hjulen. Vagn efter
vagn, last efter last — fortare, fortare, det började vissla för
farten. Och i motsatt riktning skyndade strömmen av åkdon,
ilade bicyklister och flöt mängden av gående mot svängbrons
mynning. Pulsådern hade återupptagit sina funktioner.
Men allt fler av de fullpackade vehiklarna, länk efter länk,
maskin- och släpvagnar, östes ur tunnelgapet.
Frontplattformernas stora lyktögon stirrade rätt på framförglidande
kamraters svarta stålplåtsryggar. Och de trötta männen och kvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
