Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åskan skrällde till och blixtar ljungade — de tycktes väsa
vid själva tröskeln.
Inifrån lokalen hördes en hög och skrovlig basröst:
— Baska på, fyllhund, sätt bommen för — här får ingen
mer komma in.
— Glas bier — hjälp mick tu, viskade uppassaren.
Han sköt till ett par stora innerdörrar, delade på mitten
i flygelvikningar, och Nordling tryckte axlarna mot plankorna,
samtidigt pressande ned med sina starka händer en stor
järnbom, som den lille flåsande tysken knappt mäktade hålla. Den
passade slutligen i kramporna och de reste sig andfådda upp.
Golvet närmast dörren, tydligen nött och gropigt, liknade en
miniatyrsjö av smutsigt vatten, på vilket sågspån simmade.
Svensken såg sig omkring. Lokalen hade tycke av väntsal
— den var ovanligt stor, halliknande, med högt tak, uppburet
av en dubbel rad smala pelare. På vänsterväggen hängde en
till dimensionerna och ämnet storartad tavla, men ohyggligt
illa målad, en plankstrykarimitation, en hantverksmässig
kopia av Makarts Karl den Stores intåg i Antwerpen. Längs
motsatta väggen löpte en flottig och mörk utskänkningsdisk,
baren, bakom vilken höga hyllor, fullproppade med buteljer
av alla former och färger, glas i alla storlekar, porslinsmuggar,
bålar, sejdlar och terrakottabyster av simplaste slag, reste sig.
Tre kassaregister av nickel blänkte över den långa raden av
ölfat, vilkas kopparkranar ständigt droppade fradga i baljorna
på golvet inunder. Schablonmässiga oljetrycksporträtt avkejsar
Wilhelm I, Bismarck och Moltke prydde fondväggen över trenne
mystiska dörrar, omsorgsfullt slutna och försedda med
mekaniska självstängare. Ett dunkel, som den underliga dagern
vid en solförmörkelse, rådde i salen. Fönstren mot gatan, vilka
sutto högt upp, piskades svarta av hagelströmmarna och
rutades då och då fantastiskt av gulskimrande blixtar.
I denna skymning sutto eller stodo i grupper ett femtiotal
personer. De flesta sågo ut som arbetare, men några hade i
sin klädsel en mer affärsmässig och kontorslik anstrykning.
Längst bort vid baren stod en imponerande gestalt, hög,
svartklädd, med väl tillknäppt redingote över en bred, litet fetlagd
gestalt. På disken bredvid honom stod bland små tömda visky-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
