Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut från salspelarna. Lågorna spredo endast en ofullständig
belysning i det stora rummet, de tycktes sväva i dimma och
brunno trögt och ostadigt med fladdrande blå och gula spetsar.
Åskslagen fortforo och ekade från omgivande tomma tvärgator
och deras bakgränder.
En av pokerspelarna slängde sina kort och strök ned i
handen några slantar. Han var helt blek.
— Jag spelar inte på en stund, sade han.
De övriga invände ej något. Gäspande sköto de ned
hattarna på nästippen och sträckte på sig, med armarna slående
bågar över huvudet. Här och där rekvirerades öl eller visky.
Värden hängde med trumpen uppsyn över en tidning, under
det han samtidigt rökte och gav akt på kassaapparaterna.
Nero-ansiktet stod orörlig som en bildstod.
Nordling hade fått sitt glas just som åskslaget inträflat,
Avsiktligt eller icke, hade kyparen ej tagit nickelslanten som
låg på bordet. Hur skall jag göra, tänkte svensken, törs jag
stoppa på mig myntet?
En uppassare öppnade en av fonddörrarna. Där bakom
tycktes vara någon gång till en gård, ty ett kallt drag
strömmade ut och regnfallets plask hördes hårdare, det lät som smällde
vattnet mot asfalt och tomma tunnor. Strax därpå kom han
tillbaka med ett fat obrutna ostron, som han satte på
lunchbordet. Några karlar kommo fram och togo för sig.
Även Nordling reste sig. Men i det han höjde sig, med
ena handen stödd mot skivan så att tummen kunde oförmärkt
skrapa in femcentsstycket, fick han sikte på en grupp, förut
dold av den honom närstående pelaren. Den fängslade honom
till den grad att han blev stående lika orörlig som
imperators-gestalten vid diskhörnet.
Ehing ett runt bord med tomma glas och fem spridda
bentärningar sutto några män, halvt höljda i kappor och med
slokhattar eller mössor på de lockiga huvudena. De rökte
kritpipor, hade ringar i öronen och voro ovanligt mörkhyade. En
av dem, den äldste, med grått i det bruna och krusiga skägget,
hade benen, från foten upp till knäet, korsvis lindade med breda
band av blått ylle. Hans rock hade, i stället för knappar, som
det tycktes, dubbla rader av gamla silvermynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
