Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det var ej denna, nog så pittoreska samling, som
attraherade svenskens uppmärksamhet; som vanligt hade hans
blick sekundsnabbt omringat och uppfattat figurerna,
måleriskt värderat situationen och hjärnfotograferat den. Dock
tillbakasköts bilden för en annan — den unga flicka, som satt
framför bordet, styv och orörlig och med ett stelnat drag av
förskräckelse i det vackra ansiktet.
Det var samma kvinna, som sprungit in genom krogdörren,
när ovädret bröt löst.
Hon satt på den låga barstolen som en gudinna på sin
olympiska pall. Gitarren låg på golvet. Hennes svagt
brun-brynta ansikte var blekt — likt den vaga opalskiftning, man
kan iakttaga på en gardin vid tidigt morgonljus. Ansiktet —
ungt, rent orientaliskt — var präglat av ett allvar, som påminde
om det uttryck, bilden av den stora sfinxen ger oss.
överbelysningen från pelarens dimmiga gaslåga kastade underskugga
från den smala och raka näsan över en hårt sluten mun,
fullkomligt tecknad, trots tunna och violetta läppar. Det svarta
håret, tungt och hårt sammanvridet i ormflätor, i vilka ett par
blå fasetterade stennålar glittrade, förlänade pannan ett
utseende av diadembärande — en mörk krona, hotfullt vriden
av okänt smide. Hennes ögon voro vidöppna, mandelfor made
och ändock tillräckligt rundade för att låta iris framträda likt
kattens vidgade pupill vid vaket iakttagande. De hade ett
uttryck av outrannsaklig skräck. Kring halsen, som var
obe-täckt, ringlade ett halsband av bärnstenskulor.
Nordling stirrade förhäxad på denna syn. Det var en tavla,
som hans inneboende artistiska temperament genast slukade
begärligt. Han trodde sig drömma.
Den unga flickan satt alldeles rak, oberörd, liksom
främmande för omgivningen. Hennes torftiga dräkt, en simpel
och oväderssmutsad kattunsklänning av enklaste snitt, föll i
raka, stela och likväl formintima veck kring den unga
kroppen. Sålunda avtecknade den skarpt de unga brösten,
midjans smalhet, höfternas svagt rundade linjer. Även de
sluttande skuldrornas och armarnas konturer framträdde, som
hade hon varit naken, och överbelysningen hjälpte upp att
giva relief. Ett gallerfönster, minnande om cell, bakom
22. — Nationallitteratur. XXVIII.
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
