Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Ysail
Regnet föll, men jämnare, mer i takt, vinden ven utdraget, men
lågt, som suset om hösten genom präriegräset. Det var musik
i dessa naturljud — långa, brusande stråkdrag, avslutandet
av en mäktig och obändig symfoni.
Nordling andades djupt. Den sammanrafsade föda, trasor
av en måltid, som han glupskt slukat, kvarlämnade ej det
varaktigare intrycket av mättnad och slö belåtenhet, vilken
den spiltades foderranson beskär. Hans strupe brände av törst
genom lök- och rödpeppartillsatsen. Han såg vilt, som
våldsamt väckt ur en dröm, på uppassaren.
— Giv mig er bästa visky och soda, sade han. Och en
cigarr — men från öarna, om ni har här, förstår du...
Runt omkring honom sorlade gästerna. Det var nattens
barn, olycksfolk, utskum, folk på sidan av lagen. Spelare
och tjuvar, utan tvivel, kopplare, dagdrivare, arbetslösa.
Han kände sig på en gång solidarisk med dessa, ville göra
något, säga något. Därpå fick han infallet gå fram till
den förryckte advokaten för att trycka hans hand. Varför
inte, tänkte han, vad var det han nyss sade? Samma väg
— ja — visst, hur enkelt och träffande! Men då han trängde
sig igenom leden, där kyparna sprungo med flaskor i en
hand och glaslastade brickor i den andra, under det de höllo
cigarrlådor klämda under armarna, såg han att 0’Neill spelade
tärning med värden. De små benpjäserna skrällde mot disken
var gång han med en ed hårt slog ned den över stjälpta
läderbägaren.
Då erinrade sig Hugo zigenarna.
Han såg ivrigt mot deras bord.
De sutto ungefär som förut. Karlarna hade fått vin och
pratade livligt sinsemellan, ett par stoppade kritpipor, de
andra rullade snabbt cigarretter mellan de smutsiga och bruna
fingrarna. Men flickan hade vänt ryggen till och lagt ned
huvudet mot sina på bordet korslagda armar. Schalen över
axlarna stack upp som en trekantig kapuschong.
Nordling balanserade sitt lilla viskyglas på handens flatsida
och gick över till gruppen.
— Lycka till, sade han, lycka till — trevlig natt?
En av karlarna, den i förnämligare dräkt, såg upp. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
