Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Havresnesarnas skuggor ligga långa och smala över
åkerstubben. De stå där stumma och orörliga runt omkring
gården — som vaktsoldater, stödda mot lansarna. De stå
omflutna av det kyliga, klara skenet och den stora, vilande
tystnaden ; de se upp emot stora salens upplysta fönster och lyssna —
dårinifrån strömmar dämpad musik ut i natten, och genom
den tränga stundom ett par enstaka klara toner av en sång.
Av en hög och stark kvinnoröst. . .
❖
Härliga liv! Att vandra i skogarna och bergen med bössa
och hund, långa vägar, vilda vägar! Att höra drevet gå,
skallande, klingande grant, så det ropar och sjunger i bergen —
närma sig, slingra sig i bukter, gå utom hörhåll och förtona
i fjärran, och närma sig igen . ..
Att poja och hojta, att blåsa smattrande fanfarer på
jägarhornet och höra osynliga kamrater svara långt inne i
tystnaden — en efter en — långt, långt bort––-
Att se haren komma tumlande som ett ljusgrått
ullgarns-nystan, ur det gröna dunklet — att höra en stor tjäder lyfta
djupt inne i snåren och skrämd flyga bort med tunga,
mäktiga, klatschande vingslag . . .
Jag är glad om jag någon gång vänder hem med ett byte
i jaktväskan, men lika glad om den är tom. Livet och
äventyret är huvudsaken, dödandet på sin höjd bisak. Leben und
leben lassen!
Jag är för resten nybörjare både som jägare och som
skogvaktare och djurkännare. Vad är det jag förut sett och känt
i skog och mark? Dimmiga stämningar, grumliga spegelbilder
av mina egna tillfälliga små känslor och drömmerier. Nu lever
jag mitt uppe i alla dessa härligheter, vilka förut endast
skymtat förbi mig ett ögonblick ibland, oftast på avstånd. Och nu
först börjar min skamliga okunnighet skingras en smula, nu
först börjar jag komma allt detta liv in på livet!
Jag står som ett törstande och lyckligt djur vid Naturens,
Verklighetens klara, outtömliga källa. Jag har endast läppjat på
hennes vatten än, men denna droppe har redan låtit mig känna
en försmak av saligheten; jag känner med jublande visshet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
