Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Storgården
Vi darrade som lö sr och strån,
och jorden bävade ocb skalv,
och bergen rämnade med dån,
och malmen klang i djupets valv.
Och droppars fall och släggors slag
där mätte nattens timmar lugnt,
och natten går, i ljusan dag
vi stiga upp med sinnet ungt.
Med vaknad blick, med vilad syn
vi möta solens fulla ljus.
Vi lyss till livets sång i skyn
med själen full av tystnans sus.
Var hälsad, sol i himlens sky!
Din glans, din eld är evigt ny.
Oss i ditt varma sköte tag,
o Gud, o höga, klara Dag!
Hemmet är den enda kyrka och familjen det enda
samhälle vi erkänna. Det kan också sägas så, att världen är vår
kyrka och hemmet dennas allra heligaste.
Vi ha symboler, även vi. Majstången och julgranen äro
två av dem. Tvenne fyrbåkar, resta på de två poler kring
vilka varje vårt år vrider sig, midsommar och jul.
Majstången, denna härliga bild av ståndaren, befruktaren,
livgivaren — det är livet självt vi dyrka i honom, smyckad
med all den jordiska sommarens mäktiga fägring och färg, med
löv och blommor, med kransar och band, med urblåsta
äggskal och med en förgylld tupp, en hane, högst på toppen!
Ned med korset — upp med majstången i stället! . . .
Och julgranen, med sin aldrig vissnande grönska, med
sina ljus och äpplen och stjärnor, dem hon bär som en mor
på sina armar — vi dyrka evigheten i henne, livets seger över
död och förgängelse, ljusets över mörkret. Det levande grönas
och det brinnande gyllenrödas över det kalla vita, det döda
svarta. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
