Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Storgården
Vi njuta såsom jordens mylla av regnet, det rensande och
förfriskande, det saft- och kraftförnyande.
Vi höra en vårbäcks porlande klang i höststormarnas brus.
Vi veta att det ej finns någon död, endast sömn, ej någon
förgängelse, endast förvandling. Att även stormen är solens son,
att även den gråa dimman och de tunga svarta molnen äro
former av solljus . . .
Och stilla ber jag en bön:
Min sommarbrud, min vårnatts älskarinna,
kom, fall vid altaret på knä med mig!
Där skall som offer all vår längtan brinna —
Allmakten, alstrande, evinnerlig,
Han som är en, är allt, är kraft, är lag,
är sol och blixt och storm, är natt och dag,
skall i vår kyrka stolt och ödmjukt dyrkas!
Böj knä med mig och bed min sommarbrud,
om nåd att bli en jordmån för hans styrkas
befruktande och rika sådd!. . .
du höstens hårde, vårens milde Gud,
o, se i nåd till dina sälla barn!
Vi äro svaga, äro löv och flarn . . .
Du gav oss liv och lycka — makt oss giv
att leva såsom du, att föda liv,
att skapa lycka — Gud, oss styrkan giv!
O, Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
