Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än ilar han undan — nu vacklar han —
nej, än kan han hålla sig rak —
han är djävulen själv, han är mer än man —
ah, nu faller hans tygel slak!
Nu håller han in — han pekar framåt —
hans tunga har intet ljud —
där borta är gränsen för öknens stråt,
där grönskar vårt mål, o Gud!
Och vitnade läppar färga sig lätt,
det går fram med hans viljas makt
de sista stegen på dödens slätt
av hans susande hundramilsjakt:
Nu äro vi sextio kvar, mylord,
av trehundra som väpnade sig! —
Han rider för fronten iskall och hård:
”By Jove, det gläder mig.”
* * *
TIGGARNAS FOSTERLAND.
Vårt hemland, det är våra trasor,
vårt hemland vår tiggarekost.
Blott sommaren tänder oss brasor
för vinterns och vårarnas frost.
Vårt hemland är stenhårda marken
och stenhårda herrars förakt,
vårt hemland är knuffen och sparken
av envar som har lust och har makt.
”Vårt hemland, vårt land är i fara,
till vapen att värna vårt land!” —
Det är rikemans fosterland bara,
som kan fresta en rövares hand.
Låt de rika för mat och för brasor,
för kläder, för njutningar slåss —
vårt hemland, det är våra trasor,
vårt hemland tar ingen från oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
