Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ute bland hagtorn och buxbom står
som blommande blod en grann georgin
och över lavendelns rikedom
en kejsarkrona som eld i blom
och innerst vid kalkväggens vilda vin
en muntert surrande kupa med bin.
De ligga, där vägen ormar sig hän,
som glimtar av sol bland laviga trän,
en klunga av stugor med grind och brunn
och det svalaste vatten, som läskat en mun,
och aplar, som digna på krokiga knän
av de vackraste äpplen att titta på,
som lockat en pojke till snatteri,
och den ledaste surkart att bita i,
som ställt honom sedan att skämmas i vrå —
de ligga där, kyrkbyns tysta små hus
i torvrök, som dansar munter och ljus.
Men prästgårdslängan på backens brant,
som hägnat en gång min barndoms fred
med ändlös åsrygg och stenfot sned,
den nickar mig till som kärast bekant.
Dess vänliga, gula fysionomi
bak vägens alléer av lönn och alm
den klänger sig fast, den biter sig i
som mossans kuddar på takets halm —
den kan plötsligt komma och glida förbi
som en vaggvislåt, en psalmmelodi,
fast vackrare blott än vislåt och psalm.
Än ser jag gubben, hur fin och from
han levde sin dag vid böcker och bön
med minnen blott till sin rikedom
och blott ovan skyarna hoppet om lön.
Vi tu, som bäst förstodo varann,
en parvel jag och en åldring han,
vi hade för vana, när aftonen föll,
att vanka på salsgolvet av och an.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
