Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag känner det ljusa jublet
av vårens unga fest,
jag känner det spira sakta
vad allt jag älskat mest.
* * *
SKÅNSKA VINTERKVÄLLAR
I.
Nu faller stillhet vida
och kvällens ro blir ljus,
den vita slätten sover
med tystnadssänkta hus.
Bak åsens dunkla skogar
står skenet rosigt rött.
Snart sista dova ljudet
av bygdens slagor dött.
Och skuggan sträckes djups vart
av kyrkans vita torn,
det gnistrar över skaren
med silverblåa korn.
II.
Det är den stund då karmosinmörkt röd
det flämtar till mot rutans frusna is
en sista ton av solnedgångens glöd,
där tyst den glimmar genom kvällens dis.
Det är den stund då varje skälvning hörs,
när minsta kvist i gårdens ask och alm
av vindens tysta slag och vaggning rörs
och sakta prassel går i stackens halm.
Det är den tystnadsstund då lent en ström
emot en slår av slättens kvällningsro,
då allt är skär mystik och vaken dröm
och diset rosigt står kring mad och mo.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
