Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I!•■■■■■ »■’ ■■ i —.ii —■ ■ ■’ ■ ■ ■■ *1*
Vilhelm Ekelund
som var det höst; ej annars ljud att höra.
I ångest timme efter timme går.
Då blixtrar det. Och redan stort och nära
hörs plötsligt mullrets klanglöst hårda dån.
Snart blixt på blixt igenom mörkret skära.
Men ej en droppe faller. Natten lång
ej rörs en fläkt i lövets mörka fång.
I blåa blixtar lyser himlens hån.
* * *
INSPIRATION.
Dock aldrig så som nu i denna sena
och bleka vårens natt förnam
jag dig, du tysta ton, du tysta lena
emot mig ljuda lönnligt fram,
min hembygds ton, min ungdoms bleka visa,
du ton av mystiskt vårnattssus,
min själs musik, min andes ve och lisa,
till hälften dunkel, hälften ljus.
Med hjärtat vekt jag hör dig le och gråta
i vaken syn och halvljus dröm;
min levnads ord, min egen gåta
är gömd i dessa toners ström.
* * *
TRÄDET.
Blå som ett hav var luften bakom trädet,
blå som ett hav och djup av mäktig stillhet
och eftermiddagsglansens stora klarhet —
Ett träd som alla andra, och dock — sällsamt!
förnimmer än jag varje linjes dallring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
