Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.• o • *• .**o* o**«. .-o* •-
Albert Henning
och blott bedrägligt speglade dess vågor
den klara solnedgångens rena lågor.
Lång vart dess väg, och villsamt vart dess lopp,
en tveksam trevan ntan kraft och hopp,
tills på sm färd mot havets famn det hann
den öppna vidd, där denna ro det fann.
Nu vilar tyst dess sommarstilla sjö
omkring sin gröna, sävomslutna ö,
och inga vågor av en självisk vilja
förgöra här dess drömvärlds vita lilja.
Lugn speglar den uti sin ensamhet
— en st järnrymd själv i stjärn ena tten vorden —
den ljusa himlen och den dunkla jorden,
med öppen vidd. i rofvlld ödmjukhet.
H» ¥ H»
FRÄMLINGEN.
Du går bland jordetingen
din kända väg, själv ett av dem.
Du lever inom ringen
av dessa ting, ditt hem.
Du äger dem i vanda ord,
de stå så trygga på din jord,
förtroliga som vänner.
Du skådar dem med välbehag
år efter år. Ditt eget jag,
dig själv i dem du känner.
Men plötsligt rymden tiger,
och tyst står världens glam.
En okänd främling stiger
utur ditt väsen fram.
Han träder gåtfull, hög och stum
ur själens bottenlösa rum
med fjärrglans i sitt öga,
och tingens välbekanta drag
de vika med ditt eget jag
och växa gåtfullt höga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
