Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V*"1 ■■■— — ■ ■ " ■■■—■"■■ i—— ■■■——■
Gustaf Ullman
Prosten Somling steg flåsande in och nickade med sitt
blåröda huvud, som var uppsvällt och alldeles kalt, liksom
skållat. — Han lyfte av sig pälsmössan och släppte den i
fosterdotterns händer, stötte av sig lappskorna, vilka vice pastorn
fick dra försorg om, och anförtrodde sin silverkrycka de käpp
åt de närmast stående svartklädda och vithandskade unga
prästtelningarna. Utan att se sig om vräkte han så av sig den
väldiga respälsen och traskade med värdig tyngd på varje steg
in i salongen. — Tätt efter honom hade hans äldste son och
äldsta dotter kommit in just lagom för att hinna gemensamt
lyfta faderns päls från golvet och hänga den på en krok, som
vice pastorn beskäftigt gjort ledig. Sedan drogo de tyst av sig
sina egna ytterplagg och blevo anspråkslöst stående därute
vid dörren bland de andra jämnåriga. — Några yngre präster
och kandidater nickade åt unge Somling och vice pastorn, som
med Schaafs fosterdotter delade värdskapets börda, slog dem
förtroligt på skuldrorna och trugade in dem samma väg som
faderns omfångsrika gestalt banat. Vice pastorn hade varit
studentkamrat och samtidig vid universitetet med Somling,
men denne var icke färdig än, ty hans studier voro inriktade
på större mål än en vanlig prästexamen.
Somlingarna tillhörde en av landets äldsta och främsta
prästsläkter, med ett par biskopar, flera domprostar och otaliga
kyrkoherdar bland sina anor. — Gamle Jonas Peter Amandus
hade trots sin stora lärdom likväl icke hunnit högre än till
prostvärdigheten, dels på grund av sin tidvis ytterst svaga
hälsa, dels av andra orsaker, vida allmännare kända än han
själv tycktes ana. Alltid hade han farit fram för fulla klutar,
men aldrig kunnat hålla kursen säker. Blindskär och rev
lurade över allt, och han var så barnsligt omisstänksam, så
storslaget oförsiktig. I ett ständigt rus av ärelystnad gick
han omkring och skröt för vem som ville höra och andra med.
Ingenting dolde han — alla visste, vad han gick för. Men
i hans närhet föll det ingen in att klandra eller kritisera —
hans namn och hans orubbliga självtillit gå vo honom en
utomordentlig personlig makt där han för tillfället befann sig. Han
fyllde ett rum, ett helt hus med sin sällskapliga hänsynslöshet.
Äldste sonen och hans framtid var prosten Somlings älsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
