Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingsämne. Han skulle bli allt, vad fadern bort och förtjänat
bli, skulle nå så högt en Herrans man kunde stiga, i rikaste
glans och fullaste mått återupphöja det Somlingska namnet
till vad det varit — ja, varför icke mer än så?
Varför skulle icke med honom komma — en ärkebiskop
Somling ?
Han skulle en dag stå såsom en av kyrkans yppersta
märkesmän, en lutherska lärans väktare, en ära och välsignelse
för sitt land, sin bygd, sitt stift, sin far. Kort sagt, han var
den utkorade återupprättaren och fullkomnaren av traditionen.
Detta visste alla, ty prosten stack inte under stol därmed.
Den ende, som inte såg ut att veta det, var sonen själv, Petrus
Samuel, i vardagslag kallad Per. — Litet krokryggad som
under ett osynligt ok, i urvuxen bonjour gick kandidaten runt
salongen och hälsade. Något av den fäderneärvda pussigheten
tryckte honom redan, men hans skägglösa anlete var lika blekt
som faderns var färggrant. Det släta, mjölblonda håret föll
snett ner över pannan och dolde blygsamt dess höga, vita
välv-ning. Och de närsynta, ljust gråblå ögonen höllos envist
halvsänkta.
— Min son, Petrus Samuel, presenterade prosten högljutt
för all världen, fast det inte fanns en själ i hela sällskapet,
som inte längesedan kände honom.
Dottern däremot lämnades alldeles ur räkningen. Tyst
och smygande, som dresserad, följde hon far och bror, men
med omärklig vaksamhet iakttagande allt.
Glömsk av dagens och ställets helgd skroderade fadern:
— Min Petrus Samuel — vår äldste. — Har nyss tagit sin
filosofie kandidat. Den teologie kommer efter. Först därmed
begynna hans egentliga studier. Det har varit oss kärt att
låta vår äldste åtnjuta hela den utbildning, steg för steg, som
jag och före mig min älskade fader, domprosten, och min
vördade farbror, biskopen — som en gång de, före mig —
En piga med en oerhörd tebricka tystade prostens svada
för en stund, och sonen gled sakta ut på verandan, där den
lilla änkeprostinnan Schaaf satt orörlig och sluten vid makens
bår. Länge stod kandidaten där, lätt böjd ner mot den döde,
som ville han söka tolka de vissnade dragens fina, stumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
